Mitt bland fyraårstrots och toaletträning slog tragedin ner även i vårt hem. Med ögon som varit och är alldeles oförmögna att förstå att detta hemska kan komma oss så nära. Kan det hända i grannlandet kan det likaväl vara hos oss det sker nästa gång. Jag försöker mig inte på en enda slutsats om det som hänt för jag vet faktiskt inte ett endaste dugg om hur det kan gå så snett. Jag tänker att det är hemskt att vi ändå kan ha den distans vi har till allt elände som sker i världen, men att vi kanske ändå behöver det för att överleva själva? Hur blir det om man tar på sig all skuld och smärta, det går ju inte.

Men jag vet att jag antagligen funderar för mycket för mitt eget bästa på saker och ting, men vad som upptar mina tankar är inte vilket straff som är rimligt eller vilken dom som tänkas komma eller vilken effekt detta kommer att ha på vårt samhälle. Istället tänker jag på hur jävla rädda de där ungdomarna måste ha känt sig och hur jäkla fel det någonstans är i huvudet på någon som faktiskt klarat av att genomföra detta och det skrämmer mig. Nyheternas rapporteringar gör ont i hela kroppen, magen vänder sig ut och in och Storebror undrar lite, men hur förklarar man det här, på den nivån utan att skrämma skiten ur honom?

Jag mår faktiskt himla bra just nu. Såret efter operationen läker fint och jag känner mig hel i kroppen igen, en fantastisk känsla efter så himla lång tid som trasig. Nu är det bara en vecka kvar av sjukskrivningen och sedan ska man alltså vara helt fit for fight och det tror jag absolut inte är någon omöjlighet för jag känner mig faktiskt precis som vanligt igen. Hurra.

Med andra ögon.

I söndags vaknade jag efter en skön sovmorgon. Ute på gården fick jag höra om det otänkbara som hänt, på gården där vi bodde innan. Det liksom vrids om i ens mage när man hör talas om barn som far illa, och att ett barn fått sätta livet till är helt vedervärdigt. Någon timme senare kom barnen hem från sin vistelse hos sin mormor, jag kan inte ens beskriva hur skönt det kändes att ha dem i min famn igen efter dessa dagar och beskedet om det hemska gör ju onekligen att man ser annorlunda på saker och ting.

Saker att längta efter.

Sommarsemester med sin familj, det känns ganska avlägset i nuläget får jag säga. Det där med att leva tillsammans med en människa och ha gemensam betald semester, det är verkligen något att längta efter. Ibland undrar jag i mitt stilla sinne vad vi tänkte när vi skaffade barn och maken hoppade på en femårig utbildning i samma veva. När det sen blev två barn och inte bara den där första välplanerade så stod nog folk och gapade och ja, vi gapade väl lite själva åt det hela också men allt har ju gått över förväntan. Hur som helst. Familjetid, semester och dubbla inkomster - man längtar!

I fredags gick barnen på "sommarlov", d v s de veckor när förskolan är stängd. I år räknar vi inte med att kunna göra så mycket tillsammans p g a sjukskrivningen och makens ihärdiga sommarjobbande, men man får ta det som det kommer. I måndags var vi på utflykt till Lycksele djurpark hela familjen och det var verkligen uppskattat av de små. Vi tog oss "varvet" runt och barnen hann med både djurspaning och lek i Lyckoland, precis som det ska vara.

Nu jobbar maken natt/kvällspass resten av veckan och barnen är i tryggt förvar hos sin mormor. Jag skulle ljuga om jag inte erkände att det känns ganska så dumt och ganska så trist att inte ens kunna ha barnen hos mig och ta hand om dem själv men med de villkor jag har just nu funkar det bara inte. Det känns trist att inte kunna göra så mycket som man skulle vilja nu under sommaren men det viktiga är väl ändå att bli bra - och att kunna göra allt det där man nu vill göra senare, utan de besvär som funnits innan och det längtar jag efter.

Fortsatt trevlig vecka!

Sommarlov, sommarlov...snart!

Solen gassar och igår brände vi oss både jag och maken så att det ser ut som att någon smackat till oss med handflatan på sina ställen. Nåväl, det är straffet man får ta för att man inte smörjer in sig själv med så mycket solkräm som man tar på barnen. Igår var maken ledig och vi hann med både att svänga förbi på jobbet och låta barnen bada både i sjö och uppblåsbar pool. Vilken dag!

I morgon blir barnens sista förskoledag innan sommarlov - vi inleder med fyra dagars ledigt tillsammans hela familjen och sedan drar vi vidare till lata dagar hos mormor. Det blir uppblåsbar pool, nakenspring och fritt fram att pinka i buskarna ifall den där syrran som ska bli blöjfri känner för det. Livet på landet - jag säger bara det. Som vi längtar efter ytor för barnspring, för odling och skugga under ett eget träd. Åh.

Bild från förskolans sommarfest, en liten tiger!

Ny vecka. Jag börjar att känna mig rejält rastlös och vet emellanåt inte vart jag ska göra av mig själv, det här med att vara hemma och göra just ingenting är verkligen inte min grej. Till helgen är maken långledig och vi ska spendera fyra dagar i rad tillsammans hela familjen, vilken fröjd för själen. Efter det är det "sommarlov" för barnens del och jag kommer nog hänga rätt mycket hemma hos mormor för att få hjälp med allt kring barnen när maken jobbar.

Idag jobbar maken kväll, alltså har vi faktiskt spenderat dagen ihop hela familjen och det kändes välbehövligt efter all ågren som barnens långa dagar på förskolan framkallat hos oss. Lite ärenden och jag hängde med så gott jag kunde, och sedan bara lugn och ro hemma. I den mån en 2 år och åtta månaders flicka och en 3 år och 9 månaders pojke erbjuder det, vill säga. Ett tag var nog alla leksaker utspridda och jag kände nästan för att andas i en påse för att lugna ner mig, men det gick ju det också.

Nu har jag stoppat i säng barnen och sitter bara och slappar i soffan, helt själv. Trots sitt kaos så gör dessa dagar gott i själen. Fy tusan vilka härliga ungar jag har och tack gode Gud för min man.