Just nu har Seth kommit in i trotsåldern, något han tydligt visade genom att lägga av en spott-loska på golvet bredvid sin mamma häromdagen. Då känns det som att det är väldigt länge sedan den där dagen i september 2007 när vi äntligen skrevs ut från BB, med oss hade vi en liten liten pojke som drunknade i kläderna i storlek 50. Vi var förvånade att ingen stoppade oss i dörren - att vi fick ta med oss den där ljuvliga lilla typen hem. Nu vet jag inte om jag är beredd att kalla honom ljuvlig dygnets alla timmar, men han är åtminstone otroligt söt när han sover.
1 kommentar:
Ja visst är dom goa, våra trotsungar. ;-)
Ibland vill man strypa dom långsamt. kärleksfullt dock. ;-)
Glad påsk på er.. kraaaam
Skicka en kommentar