Efter att Seth fick flytta ur sin spjälsäng då han höll på att ramla och slå sig fördärvad för en dryg månad sedan så har det varit totalt hopplöst att få honom att kunna somna själv. Han har klivit upp, vi har fått ligga med honom i sängen, vi har suttit bredvid sängen och det har trotsats, hoppats, dragits i rullgardinen och allt annat som hör till.
Ikväll rann bägaren över. Mamma-tålamodet tog slut så jag gick bara ut därifrån och stängde dörren. Innifrån hördes en liten muttrande och lite småarg pojke, men inga förtvivlade skrik, inget ledset alls så vi lät honom hållas. När det varit tyst ett bra tag smög vi in jag och Magnus och hör och häpna - pojken ligger i sin säng och sover, med huvudet på kudden till och med! (Det händer inte så ofta att han ligger åt "rätt" håll i sängen nämligen).
Så, äntligen är vi tillbaka på rätt köl igen får vi hoppas!
4 kommentarer:
Kul :-D Hoppas det sitter i också :-)
Hos oss har det sett ungefär lika ut, men det funkar inte att gå ut, för han vill att JAG ska vara där (inte pappa). Men efter att jag har fått honom att förstå att jag inte är där om han inte ligger i sängen så har det börjat gå bra :-)
Vilken stor kille ni har fått! :-) Ser inte fram emot dagen då vi tar bort ena långsidan på Inez säng. Har en känsla att det kommer bli kämpigt ;-)
Hoppas allt är bra med er!
Kramar
Lisa - Ja, det är kämpigt när de kan kliva upp hur de själva vill. Spjälsäng ROCKAR! :-D
Är det fortfarande Leander-sängen han sover i?
kram
Skicka en kommentar