En liten flicka.

I går fick jag hålla i världens vackraste bebis i miniformat. Jag kände så väl igen blicken som den nyblivne fadern hade när han varsamt lämnade över det lilla flickebarnet i min famn. Precis samma blick som fanns hos min egen man när han var nybliven pappa till storebror i början av hösten 2007. Det är verkligen något helt fantastiskt med att få hålla en helt ny liten människa i sin famn, en människa utan förutfattade meningar eller förvrängda föreställningar om vad livet borde vara. En människa som bara behöver äta, sova, få torra blöjor och en himlans massa kärlek av sina föräldrar.

Hon var verkligen fulländad den här lilla flickan, inte minsta lilla skavank utan bara helt perfekt liten näsa, små öron, en putmun och leenden i sömnen. Precis så som bara en bebis på drygt en vecka kan vara. Det är så fantastiskt att man inte vet vart man ska ta vägen, just för att man själv varit precis där och vet vilken stolthet, ömhet och framför allt vilken kärlek som sköljer över föräldrarna i dessa dagar.