Under senare år har jag lagt märke till att antalet julklappar under granen hos de allra flesta familjerna bara växt och växt. Ett barn jag träffade berättade stolt efter jullovet att han fått inte mindre än 28 olika julklappar. Detta fick mig att närapå sätta eftermiddagskaffet i halsen. När gick det såhär snett?
Hela min uppväxt har jul handlat om just jul, gemenskap med familjen, sällskapsspel och god mat. Och givetvis tacksamhet - över alla de tidigare nämnda sakerna. Hur många klapparna varit och vem som gett mest har varit mindre intressant - det är ju tanken som räknas. Detta är precis det jag vill förmedla till mina barn, därför blir det inget överflöd av paket under granen, i synnerhet inte drivor med leksaker. På senare tid har jag sett att många föräldrar väljer att ha present-kalendrar istället för vanliga hederliga adventskalendrar med luckor som gömmer ett motiv som överraskning. Nej, istället ska barnen under hela december månad bada i allt från godis till små presenter. Vad sparar vi då till självaste julafton? Är det då det blir final - med 28 paket att kasta sig över?
Jag känner bara nej, nej och åter nej när jag hör talas om sådant. Glömmer vi inte bort vad julen egentligen står för, eller snarare borde stå för när vi för över denna hysteri för presenter på våra barn?
4 kommentarer:
Åh, då har vi precis samma inställning!! :)
Jag vågar vägra julkalendrar med små presenter och ångest över alla dyra julklappar! I år får våra familjer vaccin från UNICEF som skickas till fattiga barn som behöver det, mot polio och mässling. För är det något man i dessa jultider kan lägga sina pengar på, är det väl just på dem som inte är lika lyckligt lottade som vi?
Vi som föräldrar har ett ansvar här. Du, jag, A och M (och alla andra...) har chansen att lära våra barn vad egentligen julen borde stå för. Och det är ju alltid något :)
Med detta vill jag egentligen säga att jag är så glad så glad att det faktiskt finns fler än jag som tänker på det här!
STORA kramar!
PS. En liten tjej pratade väldigt mycket om dig innan hon somnade. Blev faktiskt ganska paff, att hon helt plötsligt kom att tänka på dig mitt i sagostunden ;) Så nu har jag lovat henne att vi ska åka och hälsa på er! :) DS.
Du är en klok kvinna!
Vi har bara köpt till våra egna barn i år. Bara. Vi vill inte ha några julklappar, vi ser hellre att vi träffas och har trevligt!
Förra året frågade Johanna: "måste jag öppna fler paket nu?". Då känns det som att det gått för långt...
Lisa - Ja, eller hur? Viktigt viktigt uppdrag!
Maria H - dito!
Kristin - Vad roligt att du läser! :-)
Verkligen tragiskt hur det har blivit, att t o m barnen reagerar på det som något negativt.
Skicka en kommentar