Om mindre än en månad drar min man iväg på utbildningsresa i de södra delarna av vårt avlånga land. Där ska han åka runt och titta på växtlighet och annat som rör skogsbruk i hela sex veckor och eftersom han är så långt borta blir det inte ens någon hemresa över helgen. Det är inte utan att ångesten smyger sig på nu när det närmar sig.
Jag vet ju innerst inne att det alltid funkar rätt bra att ha hand om barnen själv, man vet vad som ska göras och gör det bara. Allt på löpande band. Den stora utmaningen blir väckning, påklädning, tandborstning, iväg till dagis och sedan iväg på jobbet själv. Sitter just nu och funderar, hur lång tid kan man tänkas behöva för att själv se någorlunda proper ut för att jobba, få på sina två ungar kläder, borsta deras tänder och ta sig iväg till dagis? Känns inte som att jag vet hur lång tid allt detta tar när man alltid har varit två, alternativt lämnat över hela ansvaret på sin man som lämnat dem innan skolan.
Jaja, hur som haver blir det lärorikt. Kanske leder det också till en större tacksamhet inför att man faktiskt är två om saken, allt som oftast.
2 kommentarer:
Jag sköter hela den cirkusen själv varje morgon, för oss tar det 1 timme från att vi går upp till att vi går ut genom dörren. Det känns som rimlig tid, då hinner barnen vakna till lite, äta varsin macka, jag klär mig och gör mig i ordning och sen är det tandborstning och gå.
Mitt tips är att lägga fram kläder till både dig och barnen kvällen innan så att du inte står med huvudet i garderoben i en kvart med hjärnstillestånd.
Det här fixar du!
Det vet jag att ni klarar och får till en bra rutin snart nog! Vi kör på rutin och ordning så att man får så mkt flyt som möjligt, visserligen har jag bara ett barn att hålla reda på;)
Ja, det är mysigt att hon vill bäras, det händer inte jätte ofta längre så vi alla gosar när det väl sker. À tar ju henne på axlarna eller i armarna och bär, men nu tog jag med mt:n o hon bad pappa bära o sen jag nästa dag.
Skicka en kommentar