Barnfria mamman.

I helgen är jag helt ensam hemma. Jag behöver med jämna mellanrum övertyga mig själv om att det ju faktiskt är himlans skönt att duscha i fred, gå på toaletten ifred och kunna ta dagen lite som den kommer. I morse sov jag t ex fram till klockan åtta utan att ha blivit störd minsta lilla under natten och det gör ju sitt för humöret får jag lova. Samtidigt som jag vet att barnen har det alldeles fantastiskt bra hemma hos sin mormor tillsammans med hunden och kattungen så gnager det lite där i bakhuvudet och det dåliga samvetet över att lämna bort dem, om så bara för en helg infinner sig. Löjligt måhända, men det känns.

Ikväll ska jag ut och äta tillsammans med två andra mammor som är barnfria för kvällen, det ska bli oerhört trevligt och det bästa är att även morgondagen bjuder på sovmorgon efter en natts ostörd sömn. Men jag kommer längta som attan efter dem när det närmar sig...