Ekar tomt gör det här. På senaste tiden har det inte funnits varken tid eller vidare värst mycket till inspiration att skriva vare sig om vardagen eller hemmets attiraljer. På fredag är det äntligen dags för maken att komma hem till oss , just nu känns det i det närmaste surrealistiskt eftersom jag faktiskt vant mig vid vardagen som ensam morsa till två vildar. Faktiskt, det trodde man ju aldrig. Vardagen har rullat på och prövningar med sjuka barn och sjukhus har gått det med - med assistans av fina vänner och nära släktingar.
Nästa vecka är min sista på förskolan där jag jobbat sedan i mars - det känns vemodigt på många sätt men det är med pirrande spänning jag i slutet av sommar antar nya utmaningar inom skolans värld och det känns fantastiskt. Fast först - tid med barnen!
Nu ska jag gå och be för att min teve fungerar genom kvällens grey's anatomy-avsnitt, vilket den inte kommer att göra eftersom den börjat stänga av sig ungefär en gång per kvart och sedan inte fungera. Nåväl, den som lever får se!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar