När man har ett barn i hushållet som rätt nyligen blivit blöjfri håller man rätt noga koll på när besöken på toaletten sker och att det kissas innan man ska iväg någonstans. Idag var det innan vi skulle handla och allt var finemangens och klart och maken hämtade upp mig och barnen hos en vän tillika före detta kollega. Pojken kissade. När vi kom till affären inser jag att jag liksom helt glömt bort att JAG faktiskt också hade mått bra av att uppsöka en toalett. När jag började gå insåg jag att det här kommer inte gå. Dels på grund av att jag redan väntat så länge att det liksom gjorde ont i magen och dels för att ingen muskulatur är vad den tidigare varit efter de där två racerbarnen. Hur som haver, på butiken där vi handlade har de länge haft betal-toaletter och hur jag än rev och rafsade kunde jag inte hinna en endaste femma eller ens något annat mynt heller. Desperationen växte och ni kan ju gissa om jag blev glad att de faktiskt tagit bort betal-toaletterna och numera låter folket uträtta sina behov helt gratis. Som tack för att man storhandlar, eller något sånt. Det hade inte kunnat vara mer välkommet än idag, var vad jag ville säga.