Om bara ett par veckor fyller Storebror hela tre år. Att man varit förälder i hela tre år känns ganska underligt, det har ju gått så snabbt alltihopa. I en rasande fart har han lärt sig ta sig från sittande till stående till gående, från jollrande till talande och från blöjrumpa till blöjfri dygnet runt. Det är knappt så att man förstår att allt som hänt hunnits med på dessa tre år, ändå känns tre år som länge fast det bara är en pyttebit av ett helt liv.
I övrigt tickar klockan på och livet låter sig minsann inte väntas på. I två veckor har både maken och jag jobbat nu och det har varit ett pussel av dagishämtningar, tidiga mornar och väldigt mycket bilkörande. Tack och lov är det snart dags för vår normala vardag igen, när maken studerar och barnen inte alls behöver lämnas på dagis så fort de öppnar för morgonen. Tack och lov, det tåls att sägas igen. Jag är verkligen fantastiskt glad att vi har möjligheten att inte ha våra barn på dagis tio timmar, fem dagar per vecka.
På jobbet går det bara fint, jag känner på mig att det kommer att bli en toppentermin med mycket nya erfarenheter och genomförande av många idéer och tankar. Det känns fantastiskt på alla sätt, det enda som är mindre trevligt är väl pendlingsavståndet på 45 minuter enkel väg vid sommarväglag, vad det tar i vinter vill jag inte ens tänka på. Jag hoppas att det hela känns lite trevligare när vi införskaffat en ny bil - för det ska det bli, om vi nu bara kunde bestämma oss för vad som är bra att ha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar