Idag är jag hemma. Försöker vända kroppen åt rätt håll igen efter gårdagens chock som vände allt ut och in. Det är inte varje dag en 22 åring får en blodpropp som misstänks sitta så illa som i hjärnan alternativt hjärtat. Det är åtminstone inte varje dag denna någon råkar vara ens egen bror. Det finns inga ord, vi kan bara vänta och se.