Öroninflammation

Efter att ha haft feber sedan i söndags började Storebror igår att klaga över ont i örat. Mest skrek han som en stucken gris men mellan omgångarna lyckades han få fram denna värdefulla information. Hos läkaren konstaterades öroninflammation och jag sitter och konstaterar att allt möjligt verkligen händer när man är själv med barnen. Sedan maken åkte i måndags morse har jag knappt hunnit sova många timmar. Man ser nog ut som en levande död i det närmaste med tanke på den egna förkylningen. Räknar dock med ännu en natt full av oro för Storebrors del med paracetamol och ibuprofen varvat för att överhuvudtaget kunna slappna av och kanske sova en blund. I morgon hoppas jag att antibiotikan börjar kicka in så att han slipper ha såhär fasligt ont. Just nu känner jag mig ändå tacksam att det faktiskt var Storebror och inte Lillasyster, för än om hon pratar mycket så tror jag att det hade varit svårt att få fram denna information för henne.

I morgon är enda dagen den här veckan som jag kommer "jobba", min mamma har tagit ledigt för att komma och ta hand om Storebror så att jag hinner med både kursdag på universitetet (genom jobbet) och kvällsmöte. Det är verkligen tur att man har världens bästa mamma när man praktiserar livet som ensamstående. Behöver jag säga att jag längtar efter min man?

Bilden från 1177.se