Tid.

I helgen har barnen varit hemma hos sin mormor och haft det trevligt tillsammans med henne och hennes husdjur. Vi båda andra, i synnerhet pappan i familjen är väldigt allergiska mot de där djuren så visiterna dit infaller oftast bara någon eller några gånger per år. Hur som haver har vi vuxna ägnat oss åt saker som man gjorde innan man fick barn såsom sovmorgon och promenader tillsammans bara vi två. Dessutom lite ljuvlig thaimat och lite film på det. Helt suveränt.

När barnen kom in genom dörren väntade dock sanering av vartenda klädesplagg som varit på visit hos mormor samt dusch av båda barnen, detta var inte precis till belåtenhet hos Lillasyster kan jag lova. På senare tid har hennes humör verkligen visat sig från sina värsta sidor och det är inte sällan man får hålla henne tills armarna värker för att hon inte ska göra sig själv illa i all vrede (läs springa rätt in i en vägg eller kasta sig i golvet så att tänderna flyger). Detta är verkligen inte ett dugg roligt och i utmattningen som följer känner man sig en smula olycklig och hjälplös. Vad gör man? Dessutom gnager tankarna. Vad tror egentligen grannarna att vi gör mot vårt barn när hon skriker hysteriskt? Om någon som är van att tampas med argbiggor har ett klokt ord att säga vore jag evigt tacksam.

Hoppas att ni andra haft en fin helg och att en fin vecka stundar!