En suck.

Helgen har bestått av rätt många stunder där man inte känner sig som en så värst pedagogisk eller duktig förälder. Regnet har öst ner och trots-humöret hos barnen har varit på topp. Trots fjäsk och vilja att ha det rätt så trevligt inomhus kunde man helt sonika få höra "jag tycker inte om dig" och "dumma, dumma, dumma", denna underbara fyraårstrots. Trots att man ju vet att det inte hjälper ett endaste dugg så är det ju rätt svårt att hålla modet uppe när ens barn försöker slåss för femtioelfte gången redan innan klockan hunnit bli nio på förmiddagen och kommentarer som bara sägs för att få kärlek och bekräftelse om och om igen kan göra ont, ordentligt ont rätt in i hjärtat. Periodvis är det för jäkla tungt att vara förälder och det känns baskimej som att man är helt ensam om att ha det såhär, fast innerst inne förstår man nog att det inte bara är vi.