Pusslet.

Bit för bit faller den närmsta framtiden på plats och det känns skönt. Själen behöver trygghet och jag behöver kunna sova gott om nätterna och inte grubbla över vare sig det ena eller det andra. Den där operationen jag tidigare nämnt har blivit inbokad i mitten av juni och känslorna kring det hela är väldigt många. Givetvis. Jag kan bara hoppas att det ska hjälpa och att följden av det hela blir mer livskvalitet. Det är det som är grejjen, känner jag.

Idag har vi varit utomhus mest hela dagen, utflykt följt av vårstädning på gården. Grillade hamburgare med föreningen och godispåsar till ungarna. Efter det alla innebestyr och nu sitter vi i varsin soffa här hemma, maken och jag och säger inte just något. En bra dag tar knäcken på en, det är ganska härligt. I morgon ska vi så i pallkragarna och sedan får man bara hoppas att det som växer upp är morötter, rödlök, purjo och sockerärtor. Det är allt spännande det här med att så, man kan ju aldrig vara riktigt säker på om det kommer något.