Med andra ögon.

I söndags vaknade jag efter en skön sovmorgon. Ute på gården fick jag höra om det otänkbara som hänt, på gården där vi bodde innan. Det liksom vrids om i ens mage när man hör talas om barn som far illa, och att ett barn fått sätta livet till är helt vedervärdigt. Någon timme senare kom barnen hem från sin vistelse hos sin mormor, jag kan inte ens beskriva hur skönt det kändes att ha dem i min famn igen efter dessa dagar och beskedet om det hemska gör ju onekligen att man ser annorlunda på saker och ting.