En omvälvande tid.

För två veckor sedan skrevs pappren om min tillsvidareanställd i den här kommunen där det faktiskt är rätt så svårt att få annat än vikariat. Det känns fint som snus, får jag väl säga och jag trivs verkligen även om den dagliga pendlingen gör att man ibland känner sig som en frånvarande förälder. Man gör sitt bästa, så är det ju och samvetet ligger nog på oss alla om ett eller annat som vi gör.

Om någon vecka läggs jag på operationsbordet och självklart har det kaosat loss för oss rejält, väldens snällaste Mormor som planerat in sin semester för att kunna hjälpa oss så mycket det bara går har själv blivit sjukskriven med en hemsk infektion och sjukhusvistelse som följd. Nu vet vi inte riktigt hur det löser sig med allt, men det får väl gå på ett eller annat sätt.

Som grädde på moset söker vi aktivt efter den där bostaden med det där rummet som vi just nu så desperat behöver för att alla i vår familj ska kunna trivas och ha en fristad. Tankarna är många och tittarna på saker likaså. Nu får bara framtiden utvisa om det blir så som vi allra helst skulle önska oss.

Trevlig vecka!