Medan ungarna och deras Pappa huserar i sköna Jämtland hos farmor och farfar så huserar jag hemma, alldeles själv. Det är inte utan att man blir alldeles handlingsförlamad kan jag berätta. I fredags när de åkt så tog jag inte itu med en enda sak - jag satt bara som ett fån och lät minuterna gå och det var faktiskt ganska skönt. Visst har jag vikt en och annan tröja och sorterat lite strumpor, men jag har faktiskt ansträngt mig rätt så hårt för att göra så lite som möjligt och vila ut när chansen finns. I morgon drar allvaret igång på riktigt på jobbet - skolan börjar och eftersom jag inblandas även i dess verksamhet känns det himla spännande och pirrigt!