21 juni 2011

I stora drag...

Spenderade förmiddagen på sjukhuset, störtblödningar, topz i stl XXL och kontroll av stygn. Trevligt värre. Sen sov jag i tre timmar mitt på dagen, fattar inte riktigt vad det är frågan om. Vem sover hela nätterna och tre timmar om dagarna? Helt slutkörd är bara förnamnet. Längtar till att få känna igen sig själv igen, det är tröttsamt det här även om jag ju vet att det kommer bli bättre. Jag kan bara inte låta bli att undra, när?

1 kommentar:

Anonym sa...

Men ååh gumman, hoppas det blir bättre fort!
Klart man vet att det blir bättre, men det känns som en evighet framåt när man mår så dåligt eller har så ont.

Stor kram till dig!