Syskonkärlek.

Idag när maken sprang in för att hämta kinamaten som skulle intagas som middag dagen till ära väntade jag för smidighetens skull med barnen i bilen. Efter en stund hör jag hur de båda två börjar skratta i baksätet. Hjärtligt, bubblande, lyckligt småbarnsskratt. Finns det något som det? En varm känsla spred sig i bröstet på mig, tänk att dessa tu, mina barn, de som faktiskt är rätt så nya på jorden sitter där och delar ett ytterst humoristiskt ögonblick i totalt samförstånd. Det är vackert det!