Snart är barnens första riktiga vecka på förskolan avklarad, det har inte blivit en enda dag som skulle kunna kallas heltid men det har ändå varit många timmar hemifrån. Värst har det säkerligen varit för mig som håller på att gå åt av tristess här på hemmaplan. Jag längtar ihjäl mig efter ett jobb. Jobbsökande och försök att få igång säljningen av Blingo är vad jag ägnar mig åt just nu och det tar ju inte precis hela dagarna. Dessutom är det så tyst, nästan läskigt tyst här hemma.

På tisdag ska jag träffa de som håller i vikarierna till för- och grundskolorna här i stan så något vikariat lär det bli så småningom och det kommer att göra gott. Sedan får man hoppas att det dyker upp någon mer permanent lösning framöver för att byta klass varje dag eller kanske varannan är ju ingen höjdare direkt.